Det hände mig med

Den 7 februari hände det som jag aldrig trott skulle hända mig, jag blev nätbedragen och 348 000 kronor försvann från mitt konto. Hur bedrägeriet gick till finns väl beskrivet i media och på Internetstiftelsen.

En djup sorg av förlust blandades med vanmakt och vilsenhet. Jag fick som så många andra som utsatts för tillitsbrott, ofrivilliga självmordstankar. Inte enbart på grund av att jag förlorade alla mina besparingar utan också för att bedragarna utnyttjat mig och min tillit genom att först skrämma upp mig, vilseleda mig och försätta mig i ett sårbart tillstånd där jag tacksamt tog emot den hjälp de erbjöd mig. Jag upplevde dem som empatiska, trovärdiga och trevliga människor.

Någonting inom mig ville dö bort från skammen över att ha blivit så tillintetgjord och det kändes som om det bara fanns en utväg – att försvinna. Men mitt i skammen tänkte jag på min dotter och andra nära och kära och insåg i djupet av min själ att bedragarna som stulit mina pengar inte får beröva mig mitt liv också. Där och då bestämde jag mig för att öppet berätta om bedrägeriet. Inte bara för att varna andra utan lika mycket för att överleva och ta mig igenom detta.

Bedrägeriet jag utsattes för var en form av våldtäkt, en mental sådan. Det fick mig att känna hjälplöshet och vanmakt att stå ensam inte bara mot de kriminella förövarna utan också mot banken. Vi anses av bankerna och ARN så som särskilt klandervärda och vi som blivit offer för bedragarnas mentala våldtäkter får bära hela ansvaret och stå där med skulden och skammen.

Därför måste vi som utsatts börja berätta om vad som faktiskt hänt oss och inte längre tiga och förtvina av skam och skuld. Våra berättelser är viktiga i den förändringsprocess som vi i föreningen mot nätbedrägerier vill driva där bankerna och ARN lyssnar på oss och följer HD-domen.

/ Gitte

TV4 Nyheterna: Gitte lurades på alla sina besparingar - "Skammen var det värsta."

Internetstiftelsen: Telefonbedragare stal Gittes besparingar